Schlagerjava!

Var det bättre än det var i Luleå? Ja.
Men, ...var det egentligen så bra överhuvudtaget? På den frågan måste jag tyvärr svara nej.
Jag är väl ändå ett stort fan av Melodifestivalen men i år måste jag säga att jag är riktigt besviken. Melodifestivalen, denna kokande och rykande kittel av underhållning och schlagermusik av högsta tänkbara kvalité känns numer som en ljummen kopp té som står på ett fint lackerat bort och bara bildar en ful ring.

Men, jag skall inte hålla på som alla andra i Sverige håller på och hackar på Marie Serneholt och Rickard Olsson. För jag menar, let's face it. Det var inte jättebra förra året heller, rent objektivt. Och behöver jag ens ta upp Petra Mede? Nej, precis. Jag skall heller inte klaga på pausunderhållningen. Och jag skall inte klaga på artistpresentationerna, för dem är faktiskt riktigt roliga. Jag skall ta upp någonting som ganska radikalt skiljer 2011 års festival från övriga år (hittills, måste nämnas). Och det är bidragen. Även om några bidrag har varit lite klämkäcka så är de ändå en fruktansvärt låg nivå över lag på alla bidrag. Det enda egentliga bidrag som jag fastnat för är Swingfly – Me and my drum. Och den var ju ändå inte sådär SUPERMEGADEATHAWESOME-bra. Alla bidrag hittills har egentligen varit lite små-ljumna mellanstadiedisko-hits framförda av avdankade Idol-deltagare och det är ju ingenting som har övertygat mig överhuvudtaget. Alls.

Vad har alla låtskrivar gjort detta år egentligen? Har de beslutat att slå av på takten? För jag har bara två deltävlingar kvar på mig att övertygas om att vi faktiskt kan vaska fram något bra ur detta årets startfält.
Men jag skall inte bara klaga. Det var ju i alla fall roligt att Marie Serneholt drev med sin egen förmåga att vara programledare.

/Johan Abrahamsson



Foto: Linus Jonsson